Varför arbete med sorgbearbetning ligger mig nära hjärtat

Många frågar mig om min egen sorg och varför jag brinner för arbete just med sorg och sörjande människor. Då förklarar jag med att jag under min utbildning till psykoterapeut insåg att det inte finns tillräcklig professionell hjälp för sörjande. Ämnet och att hjälpa andra i sin sorg ligger mig dessutom nära hjärtat då jag redan som barn för första gången kom i kontakt med döden och mitt eget sorgearbete.

Psykoterapeuter lär sig under utbildningens gång vikten av att vara personlig men inte privat i kontakter med sina patienter. Professionalitet är väldigt viktigt. Likaså att vara en lyhörd lyssnare till patienternas berättelser för att därefter ge patienterna verktyg för att hantera de problem som dyker upp. Engagemang och empati värdesätts högt. Psykoterapeuter förhåller sig till strikta terapeutiska ramar, som garanterar trygghet och kontinuitet. Du som patient står alltid i fokus. Dina frågor om oss terapeuter avvisar terapeuter på ett artigt sätt, vilket inte alltid är lätt att hantera…

Den allmänna uppfattningen har länge varit att sorg är en del av livet som de flesta klarar av på egen hand. Det stämmer delvis, men inte alltid. Detta påpekades redan 1918 av Sigmund Freud i en känd artikel under rubriken ”Sorg och melankoli”. Psykoanalysens fader uppmärksammade att det viktigt med professionell terapeutisk hjälp för de sörjande som har svårt att acceptera dödsförlusten och har bristande förmåga att kunna leva vidare med sorg och saknad. Många sörjande fastnar i sin sorg, vilket kan leda till depression.

Många frågar om jag själv upplevt dödsförluster och hur jag hanterat det. En del undrar om det är lättare för mig som professionell med sörjande, att hantera mitt sorgearbete. Jag brukar svara med att jag likt andra människor också har upplevt närståendes bortgång. Jag har som alla andra haft mitt egna sorgearbete och gått igenom denna i min egen takt. Det kändes dock lättare att bearbeta min egen sorg efter genomgången utbildning. Detta i och med att jag var mera förberett på det som skulle kunna hända inombords inom mig. Jag visste utifrån kristeorin hur sorg kommer till uttryck ( sorgens olika etapper), vilket i praktiken underlättat att acceptera en närståendes bortgång samt att jobba mot återhämtning. Det var dock mycket svårare att hantera min sorg när jag som barn för första gången kom i kontakt med döden och mitt eget sorgearbete. Läs gärna om det i mitt nästa inlägg...